Lyssnartips: Air - en resa i barocken

Uppdaterad: feb 19

Daniel Hope är en irländsk-tysk violinist som frontar denna härliga ensembleskivan. Flera briljanta insatser, musiker, och många fantastiska stycken från barocken.


Skivan kom ut 2009, jag missade den då men har med råge tagit tillbaka lyssningstiden. Den är fantastiskt fin och välbalanserad. Stycken som finns med i något annorlunda arrangemang än jag är van vid är Johann Pachelsbel's välkända Kanon, svängigt, festfyllt och skickligt spelat. Det blir till och med slagverk i slutet. Den inte lika kända och vanligt spelade andra satsen, en gigue, spelas mästerligt.


En kanske udda fågel på skivan kan tyckas vara Greensleeves, vackert och själfullt spelat i variationsform, med violin, luta & möjligen teorb.


J. S. Bach's BWV 1068, mer känd som "Air on the G-string" avslutar skivan och de lite improviserade delarna och ornamenten ger den en något ny skepnad.


Öppningenstycket, en chaconne i G-dur av italienska lutenisten och kompositören Andrea Falconieri, är härligt lekfull med drivande och "beatigt" komp med lätta violiner i rasslande sextondelar som duellerar i bästa Bach-still. När låten byggt upp och percussionisten kliver in är det näst intill omöjligt att sitta still. Falconieri återkommer med en Passacaglia i g-moll i slutet. Vackert.

Stycket efter är en Saraband från G. F. Händels svit i d-moll (HWV437:3 är en skir stråkupplevelse av cembalosviten.

Italienska violinisten och kompositören Biagio Marini's Passacaglia i g-moll är otroligt smäktande och värd att njutas av. Många av mina elever vet vet vilken sorts ters stycket slutar på... 😉


Nicola Matteis "La Vecchia Sarabanda" är ytterligare en vacker, medryckande och snyggt stycke som borde ligga på topplistor jämnt. Det snabba och intrikata drill&mordent och ricochet partierna är mer eller mindre häpnadsväckande. Jag tror det här är min favorit på skivan.


Lyssna på Youtube:

https://youtu.be/xAT0fIfzd10


Mattei's "Ground after the Scotch humor" är roligt och växlar mellan rakt ös och eftertänksamt spel.

Hårda attacker i början av stycket gör det intressant.


En ny bekantskap från skivan är Johann Paul von Westhoff(1656-1705) placerar honom en generation tidigare än giganterna Händel och Bach, och han lär ha inspirerat den senare till att komponera sina Sonater & Partitor för solo violin.

Tre fristående satset från olika verka får vi höra, "La guerra! är otroligt rivig och en kan lätt inbilla sig att en är på (ba-)rock-konsert. "Imitation del Liuto" är ett vackert pizzicato stycke med intressant rytmik.


En violinkonsert av Telemann i A-moll och en Concerto Grosso av Geminiani fyller en kvart av skivan som är 70 minuter.


Jag gillar skivan skarpt för den bjuder på så mycket spelglädje och stycken jag skulle vilja spela.


Hitta skivan på Spotify:

Prenumerera på vår "Violin Inspiration" - spellista på Spotify