Det är inte bara barnen som har funderingar inför att träffa fiolläraren för första gång. I ärlighetenens kan vi vuxna ha minst lika många frågetecken och undringarna kan vara många: Hur ska jag förhålla sig till mitt barn under lektionens gång? Vad är egentligen min uppgift? Är det någon idé att jag är med alls?
Åsikterna i den här artikeln är mina egna och angår en enskild lektion. På inget vis speglar texten vad andra pedagoger tycker och tänker.
Till att börja med så tycker jag att en förälder ska vara närvarande på lektionerna. Naturligtvis är detta viktigast när barnen är små men även senare. Låt fiolspelet bli ett naturlig sätt för er att umgås, det betyder mycket för både mig och ditt barn.
Det är viktigt att förälder och pedagog visar vårt stöd. Att ge uppmuntran och visa intresse för barnet och dess lärandeprocess under lektionen är mycket viktigt.
Vi försöker att hålla ett högt tak för galna infall och undringar som barnet kan ha. Ibland kanske barnet försvinner iväg i tanken men det behöver inte betyda att lärande processen har stannat av, den har bara tagit en annan vändning och vi som vuxna får gott vänta en liten stund innan barnet är redo igen.
Några förslag så att lektionerna flyter på redan från början:
Ta med ett skrivblock enbart för fiollektionerna, gärna en penna också.
Inhandla en mapp där ni kan förvara alla noter och övningar, lösblad system och vikta noter är tyvärr ingen hit.
Dokumentera nya och gamla moment på lektionerna så att ni tillsammans kan hjälpas åt hemma när ni spelar. Antingen skriftligt eller genom att filma.
Låt nallen vila i 30 minuter.
Jag hoppas denna artikel har gett dig några svar och förslag.